Idag är äntligen dagen kommen. Rul, rutinultraljud. Det är en sån stor sak under en graviditet, tycker jag. Men vet även att många andra tycker det med mig. Man får kika in på sin lilla skatt och man kollar så allt ser bra ut. Man kan tex upptäcka hjärtfel och en massa andra läskiga åkommor. I Sverige kan vi även få veta könet då. I USA tex kan man få veta tidigare än så. Men eftersom vi har rätt till abort tom vecka 18+0 (22+0 under särskilda omständigheter och domstolsbeslut) får man i regel inte veta könet innan dess. Även om det finns undantag där du kan få veta innan.

 

Hur som helst. Detta med könet. Vi kollade inte med Alvar och det var ändå så mysigt att gissa och klura hela graviditeten. Att få veta under förlossningen var magiskt. Med Todd valde vi att kolla och spänningen försvinner ju men istället fick vi chansen att kalla honom Todd redan i magen. Vilket enligt mig kändes lite mer personligt. Det var så mysigt att säga att Todd sparkade eller att Jens skulle känna på Todd när han levde rövare. Så vi har valt att kolla denna gång med. Om det går att se.

 

Inte för att könet i sig är viktigt alls. Och det var egentligen detta jag ville komma till. För jag är ga ska trött på denna sak. Folk får önska och känna hur de vill. Men jag avskyr när folk tar sig friheten att bilda en uppfattning om hur jag och Jens känner. När folk fick veta att vi väntade en pojke till med Todd fick vi helt sjukt nog medlidande. Folk tyckte synd om oss. Det var bland det märkligaste jag varit med om. Synd om oss för att vi skulle få ännu en till synes frisk son?! När vi själva inte var det minsta besvikna. Folk sa redan då att vi kommer försöka få en tredje så vi får en flicka. Jag ville jämt bara skrika STOPP! För jag har aldrig någonsin uttryckt någon önskan om att Todd skulle bli en flicka. För mig är det inte viktigt att någonsin få en flicka. Det är inte viktigt med något av könen. Det viktiga är klyschigt nog att vårt barn mår bra. Jag tror helt ärligt att jag bara kan föda pojkar. Oavsett hur många barn vi skulle få. Och jag är helt FINE med det. Jag sa till folk att jag inte alls önskade en tjej innan vi visste vad Todd var. Jag sa att jag inte önskade något. Jag fick känslan av att många tycker att en flicka är det finaste man kan få och att man ”ska” önska det men jag håller inte alls med. Ett BARN är det finaste man kan få. Jag försökte förklara att Alvar då var det bästa vi hade (nu är det förstås båda, eller ja alla tre) och han är en pojke, alltså en son, Varför i hela världen skulle vi bli besvikna av att få ännu en av det bästa vi har? Inte för att en tjej inte skulle bli det bästa vi har, men jag tror ni förstår. När vi nu väntar en tredje är den sista anledningen till ett tredje barn för att vi ville ha en tjej. Eller en pojke för den delen. Könet har inte med längtan efter ett till barn att göra. Klart det vore häftigt att uppleva både pojke och flicka, men tänk så häftigt med triss i pojkar med. Det är liksom det bästa eller det bästa om väntar. Så skulle vi nu få ännu en tredje pojke, vilket jag verkligen tror, kommer det inte finnas någon besvikelse alls. Det kommer heller inte finnas någon besvikelse om det är en tjej. Det kommer inte under några omständigheter finnas någon besvikelse. Det har alltid varit en tydlig känsla och kanske ännu mer efter missfallet och Todds sjukdom. Allt vi vill är att vårt barn mår så bra som möjligt. Däremot kommer det bli roligt att veta. Om vi ska kalla den vid det tjejnamn vi bestämde för 1-1,5 år sen, eller om vi måste lägga in en växel för att hitta det perfekta pojknamnet. Det ska bli roligt att få lite mer vetskap om den lilla i magen. Men något värde i könet lägger vi inget värde i alls och kommer aldrig att göra. Så vad det än blir behöver ingen denna gång visa oss något medlidande. För vi är de sista som lider, jag lovar.

 

Folk får som sagt önska och känna hur de vill detta är bara vår känsla kring det hela. Jag vill bara inte att någon förväntar sig att vi ska känna likadant och absolut inte hamna i samma situation som sist där folk tyckte synd om och visade oss medlidande för något vi absolut inte mådde dåligt eller var ledsna över. Känns så fel att få medlidande för en sådan sak. Kändes som om Todd i andras ögon var mindre värd än en om det varit en flicka. Ikväll kommer vi förhoppningsvis få veta och vad det än blir kommer lyckan vara exakt lika stor. Jag tror pojke och jens tror tjej. Vi får se vem som har rätt. Tänk vilken spännande tid som väntar oss!

Nu när ni vet att jag är gravid tänkte jag besvara en fråga i lite förebyggande syfte. Då jag anar att den kanske dyker upp. Det gäller mitt samarbete med Natural Cycles. Det hela sammanföll lite tokigt. Men jag jobbar bara med företag jag kan stå för till 100% och så även denna gång. Den 2/6 fick jag hem min termometer som jag själv beställt och betalat för. Samma eftermiddag plussade jag på ett graviditetstest. Vi hade så svårt att bestämma oss för om vi var nöjda med två barn eller om vi ville försöka med ett tredje. Jag var orolig hur min kropp skulle ta ännu en graviditet då jag haft två rätt tuffa graviditeter. Ett barn vi inte medvetet försökt få till men som vi hela tiden sagt att om jag blir gravid är det meningen. Vi var så himla glada! Vi hade inre behövt ta ett aktivt beslut utan det vart så ändå och vi såg så mycket fram emot ett syskon till Alvar och Todd. Tyvärr fick vi inte behålla det barnet. Vi vart förkrossade båda två och det vart en tuff sommar för oss. Vi stod då på ruta ett igen, det var så skönt med den tredje graviditeten för den behövde vi inte välja. Den bara blev pga att jag ännu hade så oregelbunden cykel och helt enkelt aldrig visste när jag hade ägglossning efter Todd, hann bara ha mens några månader efter amningsavslut. Det var ju så skönt att ödet tog beslutet åt oss. Nu stod vi alltså på ruta ett. Ska vi försöka med ett tredje eller är vi nöjda med våra två?
Ska vi våga chansa en gång till, våga utsätta oss för risken att behöva uppleva samma enorma smärta en gång till? Men samtidigt undrade vi om vi verkligen hade gått igenom detta för ingenting? Inte ett dugg klokare än innan med andra ord. Tiden gick och det tog 2 månader innan jag fick min mens. Jag kontaktades av NC och jag tackade ja till samarbetet eftersom jag ju verkligen känner att jag kan stå för det och själv valt den metoden. Vi hade dessutom precis sagt att jag nu skulle börja med NC, då har vi åtminstone ett skydd tills vi faktiskt bestämt oss för hur vi ville göra angående ett ytterligare försök. Så kom dagen då jag började med NC, jag la upp samarbetet och mätte varje morgon min temperatur och jag följde med spänning mina dagar. Men sen så gick det lite tid och jag gjorde ett graviditetstest. Jag var gravid. Igen! Och enligt ultraljudet vart jag det dagen innan jag började med NC. Jag visste alltså inte att jag var gravid då jag började med NC, det är med andra ord inte appens fel. Det var ännu en gång ödet som tog beslutet åt oss och vi är överlyckliga för det!

Jag känner att jag vill förklara för er, då det är viktigt för mig vilka samarbeten jag väljer. Detta föll lite tokigt i tiden men jag visste inget då jag tackade ja, men det är verkligen ett samarbete jag står för och jag kommer att använda mig av NC så snart det är dags för preventivmedel igen.
Nu ser vi så himla mycket fram emot denna lilla krabat som ligger i min mage och vi hoppas så mycket att vi får behålla den. Vi ser verkligen fram emot livet som 5!

 

Eftersom alla inredningsplaner pausat lite ett tag har vissa saker glömts bort. Som denna lampa vi ju tänkt köpa. Kanske skulle jag slå till nu ändå? Den är en av få saker som finns kvar på min ”att-köpa-lista-2017”. Så kanske dags nu då, med 1,5 månad kvar på året. I övrigt har vi lite saker som ska ske i hemmet. Men det är bara alla dessa val. Jag blir galen. Men det var ju lika med köket och tillsut gav det ju med sig och vi landade i hur vi ville ha.

 

Inlägget innehåller adlink

Något som verkligen är helt magiskt gott är belgiska våfflor. Sen vi köpte ett sådant järn har vi nog bara gjort vanliga våfflor en gång. Dessa är så mycket godare tycker jag!

Receptet jag brukar utgå från är det nedan. Men sen brukar jag alltid addera något. Kakao med chokladbitar eller som här 1-2 msk sirap. Det vart så himla smarrigt!

 

4 dl vetemjöl
1 dl strösocker
1/2 tsk salt
1 krm vaniljpulver
1 msk bakpulver
3 1/2 dl mjölk
2 ägg
200 g smält avsvalnat smör

 

Blanda mjöl, socker, salt, vaniljpulver och bakpulver i en bunke.

Separera äggulorna från vitorna och lägg vitorna i en skål.

Tillsätt mjölk och äggulor till mjölblandningen. Rör till en jämn smet.

Rör ner smöret.

Vispa äggvitor fluffigt och vänd ner i smeten.

Grädda sen våfflorna i ett belgiskt våffeljärn. Enkelt och gott! Sen toppade jag mina med dulce lece, bananer, choklad och lite kokos. Kan inte gå fel!