Browsing CategoryOkategoriserade

Graviditetsveckor 25 och 26

Hörni! Jag glömde förra veckans uppdatering?! Så jag startar med den. Alltså vecka 25. Sen under skriver jag om vecka 26. Är med andra ord mitt inne i vecka 27 nu och det går stadigt mot vecka 30. Wow ändå!

Men okej. Vecka 25, först hur det var med Todd:

Han låg mycket mot urinblåsan. Jag hade en del halsbränna och kunde inte äta några större mängder utan att känna mig full för att sedan bli hungrig snabbt igen. Fogarna var ännu mer besvärliga. En hel del sammandragningar hade jag också.

Så med lillasyster då? (Är så nära att skriva namnet jämt, men nej det får vänta ett tag)

Jo men största händelsen var att jag nådde vecka 24+0 och därmed kunde listas på den förlossning vi valt. Min barnmorska var så gullig och stämde av med mig innan så hon kunde lista mig den morgonen så det inte skulle bli fullt tills jag skulle dr 25+0. Tack gode högre makter för en så bra BM. Nu är jag listad på BB Sthlm och lättnaden är TOTAL. Jag vet att det inte är en garanti osv osv att få föda där men för mig var det extremt viktigt att få listas där. Ni kommer förstå med tiden. Annars då? Jo hon ligger på min urinblåsa jämt. Tror det är hennes mål i livet att få mig att kissa på mig. Har inte skett än dock… hon rör sig en massa kvällstid men verkar sova om natten, åtminstone hyfsat. Låt se. Vad hände mer vecka 25? Nej men ganska lugnt tror jag. Ont i fogarna men fortfarande lindrigt mot med Todd och även om jag är ganska trött bitvis känner jag mig ändå pigg och alert hittills och jag skulle nog säga att vecka 25 var kanon!

Två mobilbilder. Och nej jag är inte smutsig på första bilden, det är spegeln som såg ut så.

 

Så vecka 26 då. Hur var den med Todd? Jo han levde omkring i min mage mest hela dagarna likt Alvar. Låg gärna på tvären med huvudet åt vänster och benen åt höger. Jens pillade ofta på hans fötter för att få en spark och han sa visst hej då till Todd i magen på så vis innan han for till jobbet.  Fogarna fortsatte att ställa till det och jag spenderade mycket till hos mina föräldrar för att få hjälp med både hundar och Alvar då jag hade så ont hela tiden.

Denna gång då? Jo men jag hann med mitt första möte hos barnmorskan sen inskrivningen. Allt såg fint ut men hon där inne låg med ryggen mot min rygg så hjärtljuden var lite svåra att fånga. Men verkade landa på 130 tilllslut. Alla värden och kontroller såg bra ut! Skönt! Sedan var det dags för ett läkarbesök. Skulle haft det redan i november men då låg jag inlagd med Todd på sjukhuset så der fick bli nu. Anledningen var att planera min förlossning. Jag kommer inte föda spontant. Okej jag kan inte styra om der sätter fart av sig själv men planen är att det inte ska det. Jag vägrar. Nu hann aldrig läkaren så långt men barnmorskan trodde der skulle bli läkaren rekommendation. Jag har blivit igångsatt båda gångerna, Alvar kom på bf och Todd 5 dagar innan och båda har gått snabbt. Alvar 7,5h och Todd visste vi skulle komma så snart vattnet gick om min kropp var mogen och själv satte igång. Nu tog det 47 minuter från 3-4cm och de tog vattnet tills jag själv sträckte mig och tog ut Todd. Så att föda spontant är inte ett alternativ för mig. Mer om det senare.

Annars lunkar veckorna på. Hon ligger likt Todd med huvudet åt vänster och benen åt höger. Jag har ont men ännu hanterbart och halsbrännan är fortfarande under gränsen OK. Hon är lite lugnare än sina brorsor men moderkakan är som sagt i framvägg med. Men hon svarar när msn petar på henne och det är så himla mysigt. Annars har det nog inte hänt så mycket. Jo jag har fått lite problem med pderbråck på vaden. Eller det hade jag med Todd med och det är samma nu men det har ökat lite. Det kliar och ser kanske inte så läckert ut men det kan inte hjälpas nu. Börjar känna mig rejält stor nu och jag är verjligen jättegravid känner jag. Täppan blir inte bättre och jag fortsätter att snora och nysa mest hela dagarna. Men man kan ha det värre! Tycker fortfarande jag mår väldigt bra trots allt!

 

 

Gravidvecka 24

Hej! Idag gick jag in i vecka 25(24+0) och det innebär att jag ska sammanfatta veckan som gått, vecka 24. Men först tänkte jag uppdatera om bebisen denna vecka. Den, eller ja hon, beräknas väga ca 680 g vid veckans början och 790 vid veckans slut och är ca 30 cm lång.

 

Hur var då vecka 24 med Todd?

Jag kände mig ganska pigg, hade väldigt ont i fogarna med var i övrigt pigg. Hade en hel del kraftiga sammandragningar och var på en koll pga det men allt såg fint ut. Jag skriver att rörelserna verkligen känns stora nu. Jag skrev att jag trodde att lillebror skulle bli en kopia av Alvar. Todd sov om natten i magen och levde rövare om dagen. Tänk att jag hade så rätt. Jag födde i stort sett en till Alvar. De var brutalt lika i ca 6 månader.

Så denna omgång då. Hur var vecka 24?

Jo men bra tror jag? Fogarna ger sig till känna men fortfarande lindrigt mot Todd. Jag har en del sammandragningar men inga onda eller så. Rörelserna är så roliga nu. Man känner hur hela hon vrider sig inne i magen. Otroligt speciell känsla ändå. Hon är ofta väldigt vaken kvällstid men verkar ändå sova om natten förutom när jag har min stund jag nyser. Vaknar i regel varje natt och nyser massvis och snorar… längtar tills jag känner normal smak igen. Vissa måltider smakar exakt ingenting. Men jag mår som sagt bra. Lite halsbränna men jag står ut. Hon hickar väldigt ofta. Den största händelsen är dock att Alvar känt henne röra sig för första gången! Vilken lycka och förvåning i hans blick. Han har väntat och väntat. Så mycket mer än så har jag nog inte att skriva. Tiden rullar på och jag är tacksam för varje dag jag får må så här!

 

Gravidvecka 23

Idag gick jag in i vecka 24 (23+0). Bebisen beräknas vara ca 28 cm lång och väga 565 g vid veckans början och 665 g vid veckans slut.

Jag tänkte att jag berättar om föregående vecka, alltså vecka 23(22+0-22+6) denna vecka och så kör jag så fram tills hon kommer? Jag tänker även att jag går tillbaka till inläggen om samma vecka med Todd och gör en liten jämförelse. Vad tror ni om det? Bilden i inlägget blir dock från idag. I fortsättningen kan jag kanske bjuda på några från veckan som gått men det kanske blir blandade mobilbilder med kamerabilder. Men kanske bättre det än ingen? Men okej vi kör! Vecka 23 med Todd kort sammanfattat:

 

Jag var ganska pigg bara jag fick lite tid att vila men fogarna, alltså foglossningen var vidrig mot mig och jag skriver att hade jag inte haft Alvar att ta hand om hela dagarna hade jag nog använt kryckor. Jag  kunde känna bebisen mer och mer och nu urskilja kroppsdelar. Jag hade halsbränna men medicin gav god effekt.

 

Så hur har det varit denna gång?

Min foglossning gör sig mer och mer påmind. Men med Todd hade jag ont varenda sekund från vecka 12. Det har jag inte nu. Jag har haft väldigt ont vissa stunder men det är betydligt mycket bättre än sist. Så när jag haft ont försöker jag tänka på den positiva saken. Jag har tagit det väldigt lugnt kvällstid och jag reser mig inte i onödan och Jens har fått hämta något om det behövs när jag väl lagg mig till rätta. Mest för att inte anstränga kroppen mer än nödvändigt. Den kommer belastas nog ändå. Jag försöker över lag att lyfta barnen så lite som möjligt och träna när tillfälle ges. Det blir bättre av träning upplever jag och fick till ett rejält pass i helgen. Rent konditionsmässigt efter jag mätt pulsen motsvarade min konditionsträning på en timma en mils löpning. Inte dåligt va? Träning var en total omöjlighet med Todd! Jag har likt då känt hyfsat pigg bara jag får vila emellanåt. Och sova om natten… efter två stökiga nätter med totalt 5-6h sömn var var vi båda väldigt trötta igår. Gravid som icke gravid. Visserligen har jag varit lite mer trött än vanligt men jag är också gravid och då är trötthet något man får räkna med. Halsbränna har jag likt då haft men lite lindrigare än sist denna tid tror jag. I övrigt har veckan likt de senaste inneburit en helt overklig gravidtäppa. Haft med alla men inte så här. Det är sanslöst och folk frågar ständigt om jag är förkyld. Jag nyser 20-60 ggr per dag, uppskattningsvis. Den senaste veckan har hennes rörelser utvecklats något enormt. Jag kände henne väldigt tidigt första gången, tidigast av alla, men det tog längre tid innan jag kände henne riktigt tydligt. Även om jag känt henne ganska tydligt länge, men nu känner även Jens henne på ett helt annat sätt vilket är mysigt. De andra kände jag större rörelser med snabbare men jag har för första gången moderkakan i framvägg nu. Men nu är hon igång på riktigt och jag kan nu urskilja någon kroppsdel, som ryggen tex. Hon har hickat mycket den senaste veckan och gör just nu med. Det är väl det tror jag? Nej juste finnar har jag haft en del med. Eller, finnar är kanske fel ord. Massa knotter typ. Jag har normalt en väldigt slät hud och detta är verkligen inte likt min hud. Men det anses nog fortfarande som väldigt lite och jag ska inte klaga. Juste har även haft en del sammandragningar. Särskilt igår då vi spenderade 13 h på akuten med Todd. Att lyfta och gå omkring med en liten kille med väldiga smärtor som sparkar och fäktas gjorde att jag tillslut fick massa sammandragningar. Som tur var kunde Alvar vara med sin moster så Jens kunde komma och hjälpa till och sen lugnade det sig ganska snabbt. Inga onda som tur var! Över lag skulle jag säga att jag mår väldigt bra jämfört med sist ändå. Vilket jag är otroligt tacksam över! Sen får vi förstås inte glömma att jag likt denna vecka förra gången är extremt lättad över att vi når gränsen där bebisen KAN överleva utanför magen. Om än med stora risker än men chansen finns. En stor milstolpe!

 

Mer än så vet jag inte om jag har att berätta. Har ni frågor kan ni ställa dem här eller på instagram så ska jag se om jag lyckas svara på någon under veckan.

Bebisens kön

Idag är äntligen dagen kommen. Rul, rutinultraljud. Det är en sån stor sak under en graviditet, tycker jag. Men vet även att många andra tycker det med mig. Man får kika in på sin lilla skatt och man kollar så allt ser bra ut. Man kan tex upptäcka hjärtfel och en massa andra läskiga åkommor. I Sverige kan vi även få veta könet då. I USA tex kan man få veta tidigare än så. Men eftersom vi har rätt till abort tom vecka 18+0 (22+0 under särskilda omständigheter och domstolsbeslut) får man i regel inte veta könet innan dess. Även om det finns undantag där du kan få veta innan.

 

Hur som helst. Detta med könet. Vi kollade inte med Alvar och det var ändå så mysigt att gissa och klura hela graviditeten. Att få veta under förlossningen var magiskt. Med Todd valde vi att kolla och spänningen försvinner ju men istället fick vi chansen att kalla honom Todd redan i magen. Vilket enligt mig kändes lite mer personligt. Det var så mysigt att säga att Todd sparkade eller att Jens skulle känna på Todd när han levde rövare. Så vi har valt att kolla denna gång med. Om det går att se.

 

Inte för att könet i sig är viktigt alls. Och det var egentligen detta jag ville komma till. För jag är ga ska trött på denna sak. Folk får önska och känna hur de vill. Men jag avskyr när folk tar sig friheten att bilda en uppfattning om hur jag och Jens känner. När folk fick veta att vi väntade en pojke till med Todd fick vi helt sjukt nog medlidande. Folk tyckte synd om oss. Det var bland det märkligaste jag varit med om. Synd om oss för att vi skulle få ännu en till synes frisk son?! När vi själva inte var det minsta besvikna. Folk sa redan då att vi kommer försöka få en tredje så vi får en flicka. Jag ville jämt bara skrika STOPP! För jag har aldrig någonsin uttryckt någon önskan om att Todd skulle bli en flicka. För mig är det inte viktigt att någonsin få en flicka. Det är inte viktigt med något av könen. Det viktiga är klyschigt nog att vårt barn mår bra. Jag tror helt ärligt att jag bara kan föda pojkar. Oavsett hur många barn vi skulle få. Och jag är helt FINE med det. Jag sa till folk att jag inte alls önskade en tjej innan vi visste vad Todd var. Jag sa att jag inte önskade något. Jag fick känslan av att många tycker att en flicka är det finaste man kan få och att man ”ska” önska det men jag håller inte alls med. Ett BARN är det finaste man kan få. Jag försökte förklara att Alvar då var det bästa vi hade (nu är det förstås båda, eller ja alla tre) och han är en pojke, alltså en son, Varför i hela världen skulle vi bli besvikna av att få ännu en av det bästa vi har? Inte för att en tjej inte skulle bli det bästa vi har, men jag tror ni förstår. När vi nu väntar en tredje är den sista anledningen till ett tredje barn för att vi ville ha en tjej. Eller en pojke för den delen. Könet har inte med längtan efter ett till barn att göra. Klart det vore häftigt att uppleva både pojke och flicka, men tänk så häftigt med triss i pojkar med. Det är liksom det bästa eller det bästa om väntar. Så skulle vi nu få ännu en tredje pojke, vilket jag verkligen tror, kommer det inte finnas någon besvikelse alls. Det kommer heller inte finnas någon besvikelse om det är en tjej. Det kommer inte under några omständigheter finnas någon besvikelse. Det har alltid varit en tydlig känsla och kanske ännu mer efter missfallet och Todds sjukdom. Allt vi vill är att vårt barn mår så bra som möjligt. Däremot kommer det bli roligt att veta. Om vi ska kalla den vid det tjejnamn vi bestämde för 1-1,5 år sen, eller om vi måste lägga in en växel för att hitta det perfekta pojknamnet. Det ska bli roligt att få lite mer vetskap om den lilla i magen. Men något värde i könet lägger vi inget värde i alls och kommer aldrig att göra. Så vad det än blir behöver ingen denna gång visa oss något medlidande. För vi är de sista som lider, jag lovar.

 

Folk får som sagt önska och känna hur de vill detta är bara vår känsla kring det hela. Jag vill bara inte att någon förväntar sig att vi ska känna likadant och absolut inte hamna i samma situation som sist där folk tyckte synd om och visade oss medlidande för något vi absolut inte mådde dåligt eller var ledsna över. Känns så fel att få medlidande för en sådan sak. Kändes som om Todd i andras ögon var mindre värd än en om det varit en flicka. Ikväll kommer vi förhoppningsvis få veta och vad det än blir kommer lyckan vara exakt lika stor. Jag tror pojke och jens tror tjej. Vi får se vem som har rätt. Tänk vilken spännande tid som väntar oss!